awezomejozefin

För varje år som har gått så har jag lärt mig något nytt om kärlek. Och jag har blivit starkare och hårdare och vet hur jag ska hantera någon som manipulerar ens hjärta. Man kan tro att jag ska hata alla jag varit tillsammans med, alla som har "krossat mitt hjärta". Men det är ju dom som har lärt mig allt jag kan idag om kärlek. Det är sant att ju äldre man blir, eller hur många fler man varit tillsammans med, så får man mer erfarenhet. På ett sätt har jag blivit både värre och bättre i kärlek, om man nu kan säga så där. Jag har mer tålamod och kan hantera situationer bättre än jag kunde förut. På ett sätt. Men jag har blivit hårdare som sagt, och ibland hanterar jag situationer helt fel för att jag tänker fan inte bli sårad igen.

Kärlek förändrar en person för varje dag som går. Jag är kär i kärleken och skulle aldrig kunna leva utan den. Men när jag tänker tillbaka på mina ex, och tänker hur jag blev behandlad ibland, allt jag kan tänka är att mitt hjärta är ingen leksak. Ingens hjärta är någon leksak. Jag har sårat killar jag också, och det finns en person jag mår extra dåligt över. Det är tankarna på honom som får mig att vara lite mer försiktig. Vi var aldrig tillsammans, men han tyckte om mig och jag krossade killens hjärta... Jag hade aldrig gjort det med flit, men på ett sätt såg jag vart det var på väg nånstans.

Men man gör saker man ångrar. Man lär sig av sina misstag. När det gäller kärlek spelar åldern ingen roll heller, vilket jag har tänkt ganska mycket på på senaste tiden. Äldre har mer erfarenhet, men vad spelar det för roll när det är ens hjärta som bestämmer? Exakt, det är hjärtat som bestämmer, inte kroppen och hur mycket äldre eller yngre den är. Lyssna alltid på ditt hjärta. Sen är det klart att det finns en gräns, men det förstår man ju. :) Behövde skriva det här, för har tänkt på det här i princip flera dagar.

Man spenderar hela livet med att leta efter Den Stora Kärleken, men när fan man ska hitta den, det vet man aldrig. Har jag hittat den? Kärleken är det viktigaste i mitt liv, ingenting är viktigare än kärleken. Det är ändå det som gör mest ont. Det vet redan alla, men det är alltid en nyhet. Det kommer alltid som en chock. Det finns dom som ger upp, som inte orkar bli sårade längre. Och det finns dom som är starka, som fortsätter leta efter kärlek för att lyckan man får av kärlek är bättre än något annat. Och vem har sagt att alla ska såra en? Alla är olika. Alla kan vara idioter och alla kan vara kärleksfreak, som jag är. Visst, jag har gjort väldigt dumma saker som jag ångrar. Men vem gör inte det? Fortsätt vara stark, för att hålla hjärtat från kärleken, det vore att för alltid vara olycklig. Hjärtat behöver kärlek för att må bra. Utan kärlek gör det bara ondare, känner dig ensam.

Jag tycker det är spännande att inte veta vad som kommer hända imorgon. Inte veta om jag kommer få mitt hjärta krossat eller fortsätta min lycka. Det låter sjukt, jag vet, men vem fan är inte lite störd?

Det finns så många idioter som sårar utan att bry sig. Eftersom det finns så många är det dom du oftast hamnar hos. Så slutar det med ett brustet hjärta. Sen finns det några underbara människor som bryr sig. Som skulle göra allt för dig. Som skulle kämpa hårt för att inte behöva såra dig. Som avgudar dig. Men det är oftast dom du sviker. Det är dom som får se din värsta sida. Och så är det dom som går sin väg med brustet hjärta. Det är så här för att det är dom underbara som stannar tillräckligt länge för att vara med om allt med dig. Allt detta betyder att du är den underbara som blev sårad. Du är också idioten som sårade. Och det är bara du som kan välja vilken väg du ska gå. Ängel eller demon. Vilket väljer du?